ebbaemma

Och rätt var det är så är det jul igen! Nu är det jul igen! Snart får man julclap! Hipp hurra! Jag har köpt fina (läs: dyra) presenter i år. Annars brukar jag ge bort dåliga presenter. "Det är tanken som räknas." Och nej, orsaken till det bottnar inte (enbart) i snålma, utan mer i irritationen över att man måste ge bort saker vid bestämda tidpunkter. NU är det födelsedag och DÅ ska du få... NU är det Jesus födelsedag och DÅ ska alla få! Nu är det vanlig tristessmåndag och då får man plötsligt inte. Det är dumt. Detta är en tyst uppmaning till er (till Linn...) att ge mig saker fastän det inte är jul eller födelsedag...

Folk handlar chokladaskar av mig på snica. Paradis och Aladdin. Jag tycker att det är lite en offense att ge bort en Paradisask. Det är den mest typiska nödpresenten. Det är också en formell present. Och hur kan en present, som i ett objekt i egenskap av ömhetsbetygelsebärare, egentligen vara formell?  Om du någonsin får en chokladask av mig betyder det att jag antingen hade mycket bråttom. Eller att jag egentligen inte tycker om dig.

Jag har önskat mig en lagbok! Som jag kan bära runt och bygga muskler med och ibland öppna och citera högt om jag känner mig trängd. En lagbok är väldigt fint att ge bort. Man får gärna skriva något lökigt och lyckönskande i pärmen. Exempelvis: "Kära Emma, jag önskar dig all lycka som juridikstuderande. Må tentagudarna vara med dig." Skulle det någonsin hända i en paradisask, att man skrev något fint innanför locket? "Kära Emma, här har du en noga igenomtänkt gåva som jag omsorgsfullt valt ut till just dig."

I fallet Paradisasken störtar man bara fram för att själv roffa åt sig trillingnöten och kaffelövet innan någon annan jävel hinner före. Den är konfliktskapande. Och är man i ett mindre familjärt sällskap måste man alltid behärska sig och visa (ofrivillig) hänsyn: Nej ta den där biten du. Jag vill hellre har nougaten. (My ass I want nougat! Jag blir åksjuk av nougat. Jag äter hellre fil och kaviar än nougat!) Paradisasken framkallar stress. Hur många känner inte igen den där tvugna känslan till att äta upp också de äckliga bitarna, bara för att gud förbjude ingen ANNAN SKA HINNA FÖRE OCH ENSAMMEN TA FRAM DET UNDRE LAGRET. Ingen, absolut ingen vill komma fram till en Paradisask som redan blivit plundrad. En sådan är värdelös. En grym påminnelse om att man gått miste om något.

Möjligtvis hade jag kanske lärt mig hur man pillrar ut de bästa bitarna ur asken (från både det undre och övre lagret!) utan att skämmas om jag gått kvar på handels. Men jag kunde ju inte ens roffa åt mig gratis mackor. Jag ser fram emot att frottera mig med lagboken på Juridicum igen.

Jag ska tipsa riksdagen om en ny lag! Om "Hur chokladbitar ur Paradisasken må tagas." Den kanske kan förhindra många oönskade konlikter. Rädda jular! Rädda liv!

GOD JUL!

Alltså jag tror inte att Ebba förstår att vi har startat bloggen igen. Men det är ju bekvämt att vara två som solidariskt måste stå för blogg-skammen: "Nej, det var inte enbart jag själv som ville dela med mig på internet. Det var båda." (Här tittar vi överseende på varandra.)

Jag bestämde mig häromdagen för att bli mindre hederlig. Ljuga mycket mer och tränga mig lite bättre i kön. Folk verkar ju må jättebra av det! De frodas och växer! Nå, vad är roligast? Att få åka på barnbiljett eller att pröjsa det dubbla? Att få gratis macka till de 50 första eller att få ingen macka till de 250 resterande? Jag har förresten en teori om att det där med gratis mackor är HHS:s sätt att sålla ut de mest hänsynslösa och dugliga studenterna. I hörnet står en pjofessoj och antecknar, och sedan blir man indragen i en skrubb och blir invigd i en hemlig order under en trång men högtidlig ceremoni.

Såhär har det gått:

1)
STOR KAFFE 10 :-
Senil tant vid kassan: Det blir åtta kronor.
Yeeees, två kronor över till sura S-märken: Mhm, va bra.
Ha! Emma du är en hejare på att vara en dålig medmänniska! MEN VAD HÄNDER?
Å Gud. Stackars tant. Vad har jag gjort? VAD HAR JAG GJORT???
Tvärnitar och vänder: Det eee... blev fel, den kostar ju tio! Här.
1-0 till senil tant.

 
2)
ICA ringer: Hej, kan du jobba på lördag?
Jag kan, men jag vill hellre sova: Heeeeee... Neeeej... Jag ska på vahettere nej.
ICA: Nehe.
-Klick-
Bra Emma! Du ljög och du ställde inte upp! Bra! MEN VAD GÖR JAG SEDAN?
Jag skruvar obekvämt på mig. ÅÅåå. Stackars ICA.
Emma ringer: Hej! Jag kan! Jag kom på det nu.
ICA: Hurra!
1-0 till ICA.
Självmål liksom.


Nåväl. sport är tråkigt.


Morr morr.

Det var som om blogg-guden straffade oss för att vi inte varit i kyrkan tillräckligt ofta, och stängde ner hela kalaset. KAPUTT och BORTA. Vi brydde oss inte så mycket - för vi har Så Mycket Bättre För Oss. Som att vahettere... öh, räkna matriser! Ebba älskar matriser. Jag tycker mest om lena klänningar just nu. Jag har en!! En lila! Det är ett slags sammetsfodral som är tight överallt och kort överallt. Så när man ska erbjuda någon att klappa, blir det (till klapparens stora förtjusning ) alltid extra kroppsnära och på något generande ställe.

Hähähä.

Ebba och jag är riktigt studenter nu. Vi går på gasquer och studentpubar och jag har lärt mig att använda fyrfärgspenna. Handels är lite som VRG: Först blir man lemnad, sedan får man pysslar. Mihi, en liten notation: Det här med studentpub är såhära öl och second hand meets Laroy. Minns du Laroy, Ebba! Du, jag och pastelliga lammullströjor under 18. Ah! Sedan tappade jag bort min mobil. Igen. Och fick ringa till dummer-3 på rödvinsdialekt och be dem att spääärraaaaaaa. Det är så jag minns det! (Det är så ni minns mig.)

Annars bor jag mest under en sten just nu. Jag vill inte kötta mer ekonomi nu. Stopp i lagens naaaamn! Bokstavligt talat, typ.

Eller: Vi får se. (Det beror på.)

Då så! Önska oss välkomna tillbaka.