ebbaemma

Jag har litet att säga till alla er på stan, som varit i vägen idag. Ni vet vilka ni är.

1) MAN KAN INTE STÅ PÅ VÄNSTER SIDA AV RULLTRAPPAN. Stå, som i att stå och vänta på bättre tider - kanske på juldagen, då den här hysterin är över. Stå, som i att i allra högsta passivitet transportera sig och sin breda dunkropp. Jag kan omöjligt vara den slinka vesslan jag egentligen är OM NI SKA BLOCKERA ALLA FILER.

2) När man går i julruschen, kan man inte lunka på som om man njöt av havsluften på rivieran. Det funkar inte så! Man måste fokusera - på att ta sig fram. Och man måste parera - för mig. Och bara för att där råkar vara ett litet hattstånd eller, låt säga, en pelare där framme betyder det INTE att vi kan parkera där. Det där är ingen vindskydd, nejnej. Man kan inte bara ställa sig och njuta av lugnet. Det finns inget lugn i Stockholm city den här tiden på året! Inget! Och antingen är man med eller inte! Survival of the fittest! Barnvagnar - ni är inte humlor som kan flyga fast ni egentligen inte borde kunna. Ni kan inte. Helt enkelt.

3) Kärlekspar. Ni ska inte knalla runt som något slags tvålänkad kedjegång. Stå på rad i den riktning ni färdas! Han är loket och hon är godsvagnen. (Är det förresten något snuskigt eller är det bara mitt undermedvetna?) I alla fall: TUT TUT!

4) Ni som tycker att JAG är i vägen. Och släpper ifrån er missnöjda små ljud. HA! Jag har för det första redan förvarnat med extra klampiga steg. För det andra så är ni långsamma. Ni strövar! Ni är sådana som haft crocs på fötterna om ni bara kunnat trotsa vintern! Och det är speciellt illa om ni är barn. Det är NI som är i vägen per definition! Jag slutade med det när jag fyllde arton.

Till slut köpte jag en julklapp och åkte hem.

Efter två terminers tystnad (Ja, jag räknar tiden i termins-enheter nu. Och pengar á kaffekoppar. Till exempel: Du är skyldig mig fyra stycken kaffekoppar = Du är skyldig mig 60 kronor.) kände jag att det var dags att förgylla Linns tillvaro med ett litet inlägg. Eller utlägg, hur du vill.

Det kommer i duster, lusten att göra sig hörd på nätet. Jag börjar se ett litet mönster. När man måste städa massor, vill man hellre hänga på facebook. Och som jag hängt på facebook! Jag är din (och din!) no 1 stalker. Alltså. Jag är SJUKT CREEPY, när (om) jag tänker efter. Vilket inte händer allt för ofta. Tur. Anywho - och när man hängt sönder ansiktsboken (och det skall mycket till! men nu har jag tittat sönder allas charterbilder. nu vet jag vad byggare bob gör om somrarna så att det räcker och blir över [fy!]) går det över till ett bloggmasug. Detta suget späds på av diverse dagliga händelser och intryck, sådana där incidenter som får mig att vilja skratta rakt ut (HAAHAA!) och ringa typ Ebba och återge och skratta högt tillsammans. För skrattar man ensam blir det crazy woman. Väl. Anywho 2 - och innan man prioriterar att städa, har man egentligen bort plugga i massor.

Alltså: Här sitter jag med ett ton plugg. Men jag vill alltså inte läsa, jag vill blogga. Sagt och gjort:

Först lite roliga incidenter. Roliga incidenter:

Jag cyklar över Lundagård, från AFB-borgen (här får man gärna googla och se hur området ser ut, allt för den större upplevelsens skull). Jag pustar, är anfådd. Och ARG! För jag vill komma fram NUUU. Så plötsligt så är det en absolute retard mitt i trynet på mig, som trängs om samma plats. Akta krock! Och han vill upp från den stora trånga vägen. Och jag vill ner och ut på densamma. Jag har på avstånd sett något otympligt försöka ta sig upp för trottoaren - vilken syn! Ha ha, Kom igen dååå. Och i sidorna har vi var sin stor fet grön buss. Jaha. MEN AKTA RETARD! Säger (ryter?) jag halvhögt. Hjälm har han också (HA HA HA! Vuxna männska! Va!) Och DÄR inser jag att denna man tar sig fram med tre hjul. Mister trehjuling är i själva verket någon som man verkligen bör visa hänsyn och akta sig för. Jag har förolämpat en handikappad. Jag skäms! Men det är också roligt! ROLIGT!!

Rasmus kör hem från stationen efter en livsfarlig färd i Emils isblock till Toyota. Vid ett övergångsställe ska en flock ta sig över vägen (obviously...). OCH PLUPP! (Vips!) trillar en. Iiiihihihi. Halkelihalk! Du ramlade! Det är Så' n där American Funniest home Videos-humor som gör livet värt att leva.

A. Det var väl det.

Annars:

Alltså! Jag är fortfarande dålig på att blogga. Revansch en annan gång. För jag ska snart till "NYA SOLLENTUNA CENTRUM!" - Vad är grejen med det här att bygga stora moderncentrum i varenda liten by. De har till och med ett vattenfall och palmer importerade från Florida där inne. Va! Vad är grejen? Har de sett på för mycket Anna Anka, kanske? Ja, så måste det vara.

Fast Anna skulle inte uppskatta centrumet ändå. För det är ändå inte som i "Caa-lee-fåååår-ni-ääään - häähäähää".

Titta. Ytterligare ett bevis på min uselhet i blogghänseende (men inte annars) - man skriver inte om Ankan. Det är lamt. Bevis på att man är medioker och kör på alla säkra uttjatade kort.

Shit.

Jag ska öva. Lovar.

Kurr kurr!